Igår var jag arg. Arg på mig själv. Fruktansvärt arg på mig själv! Läste en text som en kompis hade skrivit på sin blogg. Känner man på sig något är det oftast rätt, så är det har jag insett. Då är det också rätt och gå efter det, ta ett sånt beslut som gör allt rätt. Det är inte rätt och leka med andras känslor, eller låta det gå för långt, vilket är precis det jag har gjort. Därför är jag arg.

Nåja. Gjort är gjort och det spelar ingen roll om man gillar det eller inte för det går inte att gå tillbaka och få det ogjort. Antingen kan man gräva ner sig hela livet och låta det styra allt och må hur dåligt som helst. Eller så kan man tänka att det inte går och göra något åt nu. Som sagt, gjort är gjort. Det är svårt, men ju mer man försöker desto bättre går det. Jag försöker. Har nästan haft svårt att ens tillåta mig själv att må bra p.g.a. det jag har gjort eftersom det är jag som har sårat någon. Automatiskt tänker jag att det inte är mer än rätt att jag ska få må dåligt av det. Men varför? Är man oerfaren är det kanske inte så konstigt om man råkar göra misstag? Och har inte alla rätt att få må bra? Försöka må bra iaf? Jag tänker tillåta mig och få må bra nu, om det blir svårt eller inte spelar ingen roll. Jag försöker så gott det går och jag vet att det kmr bli lättare med tiden, samtidigt som det alltid kmr komma ngt annat som får en att må dåligt igen, men det är bara så det är. Man får lära sig ta det. Mest av allt är det nog bara mina hjärnspöken som säger det här, att jag inte får må bra. Tror jag?

Man lär sig av sina misstag.