Jag vet att jag är tråkig just nu och jag vet att jag verkar obrydd om alla andra. På senaste tiden måste jag nog säga att jag mest bara tänkt på mig själv. Och det jag sagt tidigare, att det känns som att jag inte uppskattar stödet från mina vänner. Det gör jag, men jag har inte varit bra på att visa det. Har egentligen aldrig varit speciellt bra på det, men speciellt inte nu. Så känns det och så är det nog också. Har överöst alla med mina egna problem men inte lyssnat speciellt mkt på andra problem eller inte problem. Har bara grävt ner mig i mig själv och tyckt synd om mig. Inte konstigt kanske om folk blir less på mig och inte orkar bry sig mer. Det är som att det de säger för att hjälpa mig inte går in i mitt huvud, även om jag vet att det är så och jag vet flera som varit med om det. Ändå är det så svårt.

Jag måste ta tag i mig nu innan jag förlorar någon. Det är lättare sagt än gjort och jag vet att det kmr fortsätta gå upp och ner, iaf ett tag till, hur länge vet man aldrig. Vill ta vara på den tid jag får med vännerna, inte förstöra de tillfällena. Igår blev det bara fel och jag vet att en del är besvikna. Även om det vid vissa tillfällen är svårt och hålla tillbaka allt får jag försöka hålla det och spara det för mig själv. Det är ändå mitt problem.

Ska försöka visa mer att jag bryr mig. Vill vara starkare än vad jag är. Tar saker så himla hårt och tänker på de alldeles för mkt och börjar oroa mig för en massa, istället för att bara släppa det. Jag blir avundsjuk på de som kan släppa något så lätt. Och jag menar inte att man behöver vara okänslig för det men inte fastna vid saker som redan har hänt eller egentligen är helt oviktiga. Men alla är olika, så är det. Och alla har problem de måste jobba på. För ingen är ju perfekt. =)